|
Kunskapen om när den ädla drycken whisk(e)y för första gången omnämns i den övergripbara historien, är något diffus. Vissa förståsigpåare hävdar att man kan härröra drycken så långt tillbaka som 4000 år sedan på ön Rhum, söder om Skye. Det är dock bevisat utom allt tvivel att man på Orkney öarna, ca 3500 f.Kr använde korn för att brygga öl.
Vad man med säkerhet vet är att destilleringskonsten har sitt ursprung i den egyptiska allkemin, från 3000-talet f.Kr. Den icke helt obekante grekiske filosofen Aristoteles (388-324 f.Kr) omnämner destilleringskonsten i verket Meteorologica.
Destilleringskunskapen spred sig sedan österut från Egypten och det var främst genom de medeltida korstågen kunskapen om destillering, spred sig till Europa. Destillering av vin påbörjades under 1200-talet och därefter även kornmäsk.
Whisk(e)ytillverkningen på de Brittiska öarna
Whisk(e)ytillverkningen på de brittiska öarna startades av munkar på Irland, omkring 700-talet e.Kr och därefter spred sig kunskapen om whisk(e)ytillverkningen vidare via Skottland på 1400-talet ut till den övriga Europa. Den första odiskutabla destillationen i Skottland, beskrivs faktiskt i en notering från 1494 i ”The National Exchequer” Med utvandringen till USA och Canada etablerades kunskapen även i den nya världen.
Ordet whisky kommer från gäliskans uisge beatha vilket har betydelsen livets vatten. För att destilatet skall få kallas whisky, måste den vara framställd av vatten och spannmål samt destilleras till en alkoholhalt som inte överstiger 94,8 volymprocent. Whiskyn skall även mogna under minst tre år i fat (från destillationsdatum) och får inte överstiga 700 liter
Whiskyproduktionen ökade kraftigt på 1600-talet. Faktum var att ökningen var så stor att man i parlamentet klagade på att det gick åt så mycket korn för whiskytillverkningen att det blev brist på korn som föda. Under detta århundrade började man även att beskatta whiskyn. Detta för att öka statsinkomsterna så man kunde finansiera ”The English Civil War1642-1649.
Unionen 1707, Lowland & Highland och skatter
Whiskyn utgjorde en viktig del av bondens ekonomi. Det som blev över av kornskörden använde man till tillverkning av alkohol. Skottarna fick ha sin whisky ifred ända tills den av många så förhatliga unionen mellan England och Skottland, inleddes 1707.
1725 införde man skatt på malt, vilket kraftigt kom att försämra kvalitén på öl och på den whisky som producerades på Låglandet (the Lowland). Även övriga destillerier i Skottland var ålagda att betala skatt, men dessa destillerier var svåra att kontrollera så här flödade den illegala produktionen.
Det stiftades många lagar under 1700-talet för att kontrollera whiskynäringen. 1757 förbjöds destillering i Storbritannien på grund av bl a missväxt. Förbudet gällde inte destillering för husbehov. Förbudet innebar att vägarna för whiskysmugglare i högländerna öppnades. I ett försök att stoppa smugglingen infördes en mäsklag 1784. Lagens syfte var att uppmuntra laglig destillering.
Skatten skulle beräknas på kittelpannornas storlek och inte på mäsken. Resultatet blev att smugglingen fortsatte. Nu valde det brittiska parlamentet att ta tag i detta, denna gång med högre skatter och destillerilicens krävdes även för hembränningen. Åtskilliga engelska skattmasar, s.k. excisemen fick sätta livet till i de skotska bergen, att lura skattmasarna fick snabbt karaktär av nationalsport i Skottland.
Stora och små destillerier
De stora destillerierna på Låglandet fortsatte framgångsrikt att producera Grain Whisky för lokal konsumtion och för export till England, där den användes som bas för billig gin. Engelska destillerier, som nästan blev utkonkurrerade av importen från Skottland, pressade parlamentet att införa omänskligt hög skatt på den skotska whiskyn.
Hur som helst fortsatte de små destillerierna på Höglandet (the Highland) att tillverka högkvalitativ whisky utan att betala skatt. En stor del av denna whisky konsumerades på Låglandet. I London suckade man djupt, man hade ingen vettig lösning på problemet.Det enda man kunde göra var att höja skatterna ännu mer, vilket gjorde lagen än mer verkningslös.
1822 införde man hårdare straff för dem som tillverkade whisky utan licens. Man började även kontrollera Höglandet noggrannare. En årlig licensavgift på 10 pund infördes på destillerier över 40 gallons (ca. 180 liter). Destillerier under denna storlek var inte tillåtna.
Cirka 20 år senare belades varje såld flaska whisky med skatt. Tack vare dessa lagar byggdes det fler destillerier, vilka resulterade i att whiskyn fick en bättre och jämnare kvalité.
Destillationsanläggningarna gjordes ofta väldigt små för att snabbt kunna plockas isär och gömmas. Den illegala anläggningen bestod av ett metallkärl som var slutet. I kärlet kokade man jäst, korn och vatten över en eld och ett litet rör där ångan från kärlet gick ut. Sedan hade man vatten för rörets avkylning. Sist men inte minst hade man en tunna där man samlade spriten.
Licenstvånget och Coffey still
Samtidigt med införandet av licenstvång så minskade man tullavgiften och restriktionerna för export till England. Detta nya drag visade sig vara lyckat och 1827 hade konsumtionen av lagligt tillverkad whisky trefaldigats. Detta ledde i sin tur till överproduktion och svårighet att finna nya marknader i Imperiet och utomlands.
Ett av de första destillerierna som tog ut licens var The Glenlivet 1824, tätt åtföljd av bl.a. The Glendronach och The Macallan i Högländerna. De kommersiella destillerierna hade varit verksamma från den senare delen av 1700-talet. Dessa destillerier var Bowmore och Lagavulin på ön Islay, Littlemill i Lågländerna samt Toberoy från ön Mull som tillhör distriktet Högländerna.
1830 är en milstolpe i whiskyns historia. Då fick irländaren Aeneas Coffey patent på den kolonndestillationsapparat som han förbättrat. Denna destillationsapparat går allmänt under namnen; patent still, column still och Coffey still (sv. Coffeys blåsa).
Födde – Blended 1850
På 1850-talet blandade Andrew Usher, whiskyhandlare och agent för Glenlivet, flera fat av Glenlivet för att få en jämnare kvalitet. Detta ledde till att man började blanda malt- och grain whisky. ”The Blended” var född! Blended whisky är mildare än ren maltwhisky.
Skotsk whisky fick ett uppsving i England på 1870- och 1880-talen då den kom att i allt större grad ersätta den franska brandyn. Lagren av brandy minskade eftersom Phylloxera (mjöldagg) angripit de franska vingårdarna på 1860-talet. Under 1890-talet kom den skotska whiskyn på grund av detta att ha en makalös tillväxt.
De destillerier som fick mest framgång var Buchanan, Deware, Haig, Mackie och Walker.
Ytterligare framgång fick de skotska destillerierna då förbudstiden i USA upphörde 1933. De irländska destillerierna hade på grund av olika problem inte hängt med i svängarna. Så när man åter igen tillät alkohol i USA blev det skottarna som drog fördel av detta.
Expansion mot väst
Det fanns till exempel skotska företag som haft kontakter med återförsäljare på Bahamas. Detta gjorde att deras whisky var känd i USA då förbudet hävdes. Det fanns dock förlorare även i Skottland. I Campbeltown på halvön Kintyre fanns, före börskraschen 1929, 32 st destillerier. Efter börskraschen fanns endast två destillerier kvar, Glen Scotia och Springbank. Dessa båda destillerier finns glädjande nog än idag.
Under andra världskriget kom man att införa ransoneringar som påverkade destillerierna negativt. Efter andra världskriget kom intressenter från andra länder att köpa upp delar av den skotska whiskyindustrin. Företag från Japan, Frankrike, och Kanada köpte upp stora delar. United Distillers bildades av irländska Guinness som köpte Distillers Company Limited och på så sätt blev störst inom skotsk whisky.
__________
| 
